En antibiotikaresistent värld - om 10 år

Lyssnade på Vetandets värld i P1 för ett tag sedan. En ovanligt pedagogisk forskare berättade om antibiotikans resa i tid och rum. (Björn Olsen, Uppsala universitet). Hans forskarlag har funnit e-colibakterier på Antarktis, med "mänsklig signatur". Långt ute på den sibiriska tundran, på vilda fåglars häckningsplatser har vi satt avtryck i form av mänskliga tarmbakterier.


Bakterier har funnits i vår miljö i minst 3,5 miljarder år och kommer garanterat överleva långt efter att människan försvunnit från jordens yta. Men vi, Homo Sapiens Sapiens har triggat resistensen genom att överanvända antibiotika. Bakterier funkar så, de är evolutionssmarta, de drar nytta av köttdjursuppfödare, fiskodlare, jordbrukare och inte minst sjukvården. Björn Olsen använder uttrycket "promiskuöst" om användandet av antibiotika.


Men antibiotikan är också en framgångssaga, det är ett av få läkemedel som verkligen höjt vår livskvalitet och förlängt vår livslängd under de 70 år det funnits. Det vi ser nu är en dramatisk förändring, konstigt nog förutspådd, och en kollektiv skuld som era barn får betala. Lunginflammation, till exempel, blir dödlig. Blodförgiftning och andra infektioner blir lika farliga som före industrialieringens tid.

Forskningen har kort bäst-föredatum. Det vi såg igår gäller inte idag. Vi ska ligga ett steg före, och det gör vi inte. Björn Olsen menar att vi måste se ur nya perspektiv; först, den lilla mikromiljön - ett sjukhus - där en enda djurart (vi) vistas på en begränsad yta med högt antibiotikatryck. Sedan; samhället i stort, reningsverkets vatten som sprider ut helsyntetiska antibiotika i hav och vattendrag. Tills sist; det globala, det största och farligaste hotet, framförallt i utvecklingsländerna med trängsel och sanitära förhållanden som är bakteriestimulerande. På gott och ont sker antibiotikatillverkningen i billiga produktionsländer som Indien och Kina. Fabrikernas spillvatten forslas vidare utan reningsteknik. Nedströms vissa utsatta floder har vattnet så höga koncentrationer att det är terapeutiskt - det vill säga, man kan dricka flodvattnet och få i sig tillräckligt med antibiotika för att läka sin urinvägsinfektion eller vad det nu kan vara.

Enligt Björn Olsen är det den sammanhållna bilden som saknas i dagens debatt. Det känns också än mer aktuellt eftersom man i dagarna diskuterar piratkopiering av patenterade mediciner. But, that´s something completely different, utom sett ur det etiska perspektivet.

Vad händer då när vilda djur, tama djur, människor och resistenta bakterier vandrar fram och tillbaka mellan varandra? Bakterierna plockar upp en ny resistensmekanism och pendlar, inväntar.... Det ligger mindre än en generation framför oss. Sjukdomar som inte går att behandla är redan här, men nästa steg? Den biologiska mångfalden? Hur långt kan vi tänja på moder jords självhelande förmåga?

Det för mig osannolika är att alla verkar medvetna. Så var finns enigheten kring att lösa problemet? Björn Olsen frågar sig om det måste dö en kändis i sjukdom orsakad av multiresistenta bakterier för att ge tillståndet ett ansikte. Han söker en form av överstatligt ingripande med tydliga direktiv. Begränsning av användandet räcker inte, förloppet skenar redan. Däremot finns det både befintliga reningssystem och pågående forskning om bland annat UV-strålning som förstör antibiotikaresterna. Exportera den tekniken till utvecklingsländerna, menar Björn Olsen.

Problemet är att den forskning som inte sker på universiteten oftast är kopplad till läkemedelsföretagen och riskkapitalbolagen. Så till syvene och sidst är det den globala ekonomispiralen som snurrar. (Det här sa inte den kloke Björn, det var jag som passade på att känga till den kommersiella Kraften.)

Tänk vågskålar i balans. Varför är steget till förnekelse så kort i vår kultur; att det vi inte ser, det finns inte. Att när jag är död så betyder ändå ingenting någonting längre. Men bakterierna, de kommer att dansa både funky chicken och hambo på ödelagda kemifabriksgolv. Trust me.

Frossa i exponeringen av en död kropp

Jag mår illa av exponeringen av en mördad diktator. (OBS! inte att han är död.) Tänker så här; om någon människa skulle utsätta mig för optimerad kreativ tortyr, allt från att plåga mig till att plåga mina närmaste (vilket givetvis är värre) - och min plågoande sedan dör, så skulle jag aldrig grisa ner mig i bilder, filmer, realtid där liket, kroppen, kadavret av den före detta levande människan förnedras.
Intellektuellt lägre stående däggdjur än människan beter sig inte ens så. Det handlar inte om moral, det handlar om att jag inte vill sänka mig till den med största sannorlikhet psykiskt störda diktatorns nivå. Det handlar inte inte om symbolvärden, det rättfärdigar bara en fortsättning. Vad ska jag säga? Som vanligt blir jag kvasireligiös och tänker stilla; förlåt. Förlåt de som plågat dig istället för att spotta på dem, då sparar du kraft och kan gå vidare.

Del 1 + 2 av radiokärlek 2006 (gäller än...)

Fukushima

Japanska staten har idag höjt från 5 till 7 på Ines-skalan. Man säger också att utsläppen är mindre än 10 procent av det som vår civilisations referens, Tjernobyl, läckte. Vilken tur.

Sveriges strålsäkerhetsmyndighet bekräftar förväntade höjda värden i atmosfären. Ingen fara för svenskar. Något som räddar oss i närtid, men knappast i den långsiktiga konsekvensen av världens största miljökatastrof.

Varför ställer ingen journalist just i det här sammanhanget frågan om vad de miljontals kubik förorenat radioaktivt kylvatten som varje sekund pumpas ut i havet? Stilla Havet är närmare Östersjön än vad 10 procent av ett luftburet utsläpp från Japan till Sverige - eller hela världen - är.

Svar? Kanske för att skalan inte går högre än 7.

För andra gången; domedagsprofet is my middle name.

Fisksoppa Bohème enligt Gud och Beata

Boho chic - det finns fem sorters bohemer enligt Svt Kobra;



Men bara en Fisksoppa Bohème

Du behöver följande;
1 bit benfri lax
1 bit hälleflundra eller marulk (ljus fisk som är fast i köttet)
10-12 scampistjärtar (kan bytas ut mot räkor fiskade i nordatlanten som är mer miljömässigt korrekt)
1 fänkål
1 gul lök
2 dm purjolök
4 små potatisar
En liten bit rotselleri (1/2 dl tärnad)
2 vitlökar solo
½ röd chili (mellanstark)
1 citrongrässtjälk
Saften ur ½ apelsin
Saftern ur ½ citron
1 tomat
Färsk och torkad timjan
Koriander
Vitt vin
Fiskbuljong och vatten
Grädde
Olivolja
Salt
En stekpanna
En soppgryta

Fräs fänkålen i stekpanna så att den svettas och får lite ljusbrun ton, lägg i grytan. Hacka och fräs lök, vitlök, 1 dm purjo (ringar), tomaten (ta bort skalet och tärna den) chili, färsk och torkad timjan på samma sätt, häll över i grytan.
Häll på olivolja och låt fräsa upp igen.

Tillsätt vitt vin och lite mer timjan, låt det puttra upp så att alkoholen dunstar (ta gärna ett glas vin själv så att utsläppet inte drabbar någon oskyldig – det är en helt annan sak när kor fiser, då bildas metangas som stiger upp i atmosfären och förstör för soltörstande nordbor), fyll på med vatten och fiskfond, salta.

Krossa citrongrässtjälken och skär i 2-3 cm långa bitar, pressa en halv citron och häll i grytan. Lägg i potatisarna. Låt småputtra en halvtimme, smaka av och se om det behövs mer fiskfond, salt eller bett. Tillsätt grädde och låt puttra ett tag till. Smaka av igen.

Skär fisken i 3-4 cm stora bitar och lägg de minsta tillsammans med räkor eller scampi i en bytta och de största och mest fasta bitarna överst. Fem minuter före servering lägger du i de största bitarna först, därefter de mindre och sist räkor eller scampin.

Skär under tiden purjon så att det blir en julienne – det vill säga så här; dela 1 dm på längden, ta ur den innersta stocken och lägg ytterdelen så platt som möjligt mot skärbrädet och skär tunna, tunna strimlor längs med. Gör likadant med innerstocken. Plocka en näve färsk koriander och strö purjon och koriandern över soppan innan du serverar.

Potatisen gör soppan lite fylligare och grynigare i konsistensen och därför kan man välja bort bröd om man vill. Gott vin till är en blaskig Pinot Noir eller Cabernet Franc (om du har gjort soppan mer chilistark än vinstark) eller en mjuk Pinot Grigio, Viogner eller Chardonnay.

Momz så gott!

Krig

I morse mötte jag åtta militärfordon på landsvägen. Dammet virvlar upp från jeeparnas kraftiga däck, bakom gallerförstärkta vindrutor skymtas sammanbitna vita ansikten inramade i militärgrön textil.

Trots att vårvärmen pockar försynt och myggen inte kläckts riktigt än stannar jag inomhus på eftermiddagarna. Eldgivningen upphör långt efter midnatt. Det är korta intensiva skottsalvor som förstärks av dånet från granatkastare. Marken under mina fötter vibrerar, jag kan svära på att fönsterrutorna i vårt helt nybyggda hus flämtar till. Ett stridsflygplan spränger ljudvallen.
Ute på fälten är vägarna sönderkörda och meterdjupa hjulspår har fläkt upp jordytan. En gavel på en kalkstenslada är perforerad av kulhål. Framför mig, i horisontlinjen ligger Östersjön stilla, speglande ett välmående Visby och landmärket Högklint. Inte ett krigsområde i Centralasien.

2009 gav regeringen Reinfeldt klartecken till att för Försvarsmaktens räkning beställa 24 st uppgraderade Haubits 77 (FH77AD Artillerisystem 08) med leveransstart under 2011 och 2012. Systemens magasin rymmer 21 granater med en eldhastighet på 9 skott per minut. Det är också anpassat för XM982 Excalibur, en precisionsstyrd granat - som kan bära flera typer av stridsspetsar (...). Har enligt Wikipedia, där det mesta av faktan är hämtad, listats som "The top 10 inventions of 2007" av USA:s armé; ett teknologiskt samarbete mellan Sverige och USA.
Det här är bara en av många godsaker i Bofors (numera BAE) gottepåse.

På Tofta skjutfält, som ligger på Sveriges mesta semesterö Gotland, övar man med Stridsfordon 90 och JAS 39 Gripen. Det är skarpt läge. Ammunition också. Övningen ska avslutas i morgon och trupperna gör sig beredda för att ingå som stöd i FN-sanktionerade insatser. Bara kriget i Afghanistan, som inleddes för 10 år sedan och som Sverige medverkat i sedan 2002, kostar 3 miljarder svenska kronor per år. Eftersom kriget blivit min alldeles uppenbara vardag så tvingas jag reagera, jag tvingas söka fakta, jag känner mig överkörd; vad hände med Sveriges neutralitet som jag läste om i skolan? Jag har blivit lurad!

Enligt flera källor tvivlar försvarsstrateger numera på USA:s (och västalliansens) egentliga syften med kriget. Utveckling av demokrati, skolor och genusrättigheter är enligt många en dimridå för stormaktens intressen i områdets väldiga naturgastillgångar. Vad finns i vår dolda agenda? Är Sverige en kommersiell gisslan i den globala vapenindustrin?
Det är fullständigt glasklart att vi måste hjälpa de försvarslösa, men jag är lite osäker på hur USA och västalliansens försvarslöshet ska beskrivas.
Och jag förstår verkligen inte hur kriget kom till Västerhejde.

Paté de Carcassonne

PATÉ DE CARCASSONNE (På svenska: "Västerhejdepastej")
400 gr kalvlever
400 gr kycklinglever
250 gr finmalen fläskfärs
5 små Grebbestad ansjovisfiléer
2-3 dl baguette (bara det mjuka!) (Min syster brukar plocka bort det så man får ju hitta på nya recyclingsätt)
3 äggulor + 1 helt ägg gärna från frigående gotlandshöns
1 gul lök
½ röd chili, ½ habanero
1 vitlök solo
1 näve kantareller gärna plockade i Västerhejde
3 mellanstora champinjoner
½ pkt bacon
Lagerblad
Kryddpeppar, rosépeppar, grönpeppar c:a 10 korn av varje
1 tsk torkad persilja
1 tsk torkad timjan
Salt
Calvados, Cognac, vitt vin och pyttelite Madeira (måste du välja mellan att göra patén eller inte pga Madeirabrist så skippa Madeiran och ta en sipp vitt vin istället - själv)
Äkta smör
Massor av små byttor
En avlång bakform
En större form som bakformen ryms i
En mixer (helst riktig mixerskål med knivar, men har du bara stavmixer så fungerar det också men du får mixa lite åt gången.

EN GARDE!

Börja dagen innan du ska laga patén genom att lägga levrarna i en lockförsedd bytta fylld med fet mjölk över natten. (Du får då en mildare leversmak.) Sätt ugnen på 150 grader och ställ in en "badform" fylld med vatten som du ska ställa bakformen i. Finhacka löken, bryn i smör, lägg i bytta. Hacka champinjoner och skär de blötlagda kantarellerna, bryn LÄTT tillsammans i smör, salta lite, lägg i bytta. Superfinhacka vitlök, finhacka ½ röd chili och ½ habanero, lägg i bytta. Lägg det mjuka brödet (gärna på både vete och rågdeg) i en bytta, fyll på med c:a 1,5 dl grädde så att det suger upp och blir mjukt. Skär ansjovisen, lägg i bytta. Sila bort mjölken från levern och skölj i vatten. Skär levrarna i lagom stora tärningar så att de lätt kan mixas. Mixa. Tillsätt fläskfärsen, det gräddmosiga brödet, ansjovisbitarna, den frästa löken, vitlöken och chilin, spriten, de grovstötta torkade kryddorna och salt. Mixa i någon minut, det får inte bli för slätt då går vi miste om lantkänslan (Västerhejde). Tillsätt sist den brynta svampen, mixa pyttelite till. (Så här gör jag för att jag vill att svampen ska vara lite bitig och inte helt mixad.) Vänd ner äggulorna och vitan. Ta en liten bit smet och stek upp i smör för att testa smaken. Kan behöva mer salt. Smörj in bakformen med olivolja (eller smör). Lägg ett par lagerblad och några rosépepparkorn i botten på den. (Eller ta något annat kul – det är den sidan som syns!) Täck sedan "dekoren" med bacon. Du kan också använda späck eller det feta på rimmat fläsk. Därefter häller du över patésmeten i bakformen och ställer in den i den större formen som är fylld med vatten mitt i ugnen (150 grader) i en dryg timme. Gör som när du bakar bröd för att testa om det är klart - använd en trästicka. Låt patén kallna i formen och vänd den sedan. Servera väl kyld med hemgjord eller köpe-cumberlandsås, cornichons eller inlagd gurka från Stora Tollby gård, några röda vinbär, en halv apelsinskiva och ett grönt blad. Så gott.
Det luriga är publiceringsdatumet givetvis. Dubbellur.