Tjuvfiskande tant på Gotland

Ja, vad tusan.

En åttioårig tant blir åtalad för tjuvfiske. Av - SIK!!! Jag har inte ens fattat att SIK var föremål för ouppnåelighet, utrotningsfara och karantän. Jag trodde SIK (stora bokstäver för att betona vikten inför SCB) var en superfisk som aldrig kommer/skulle hotas av utfiske.

Inte heller var jag medveten om att fisk (eller annat) kunde vara hel-, halv- eller hel/halvdöd. (Vilket villkorades i tantens domslut.)

Däremot så funderar jag lite över tanten. Om hon skulle vända på steken och klejma sig själv som bifångst (vilket ni som har koll på fiskepolitiken fattar vad det betyder) - är hon halvdöd, på grund av ålder, så räknas hon inte heller som bifångst, är hon heldöd så fiskar hon uppenbarligen inte alls och är hon aktiv så måste hon rapportera till fiskeriverket.

Say no more.

Jag gillar att en åttioårig tant har vadarbyxor på sig. Det gungar störtskönt.

(Och det faktum att det inom determinationsretoriken nu finns varianter. Hel eller halvdöd.)

Haile Selassis och min rumpa

Ett tings PROVENIENS och därmed förenligt värde, diskuterades i morse med anledning av Bukowskis Bergmanauktion. Med i det Bergmaska bohaget finns ett nattduksbord. Vitlackerat, oansenligt och trist enligt beskrivaren. Och klottrat. Jag tror nu i och för sig inte att just det klottret skulle ha klotters vanligtvis ofta upplyftande effekt eftersom det står "rädd, rädd, rädd, rädd..." med Ingmar Bergmans handstil. Bra grej å andra sidan; att skriva på sängbordet i brist på annat. Jag brukar vakna i vargtimmen och komma på exakt allt som hjärnan inte fixar under operativ tid i dagsljus. Det vill säga mycket. Så det ligger nästan alltid ett block bredvid min sida på sängen. I avsaknad av sängbord. Och minne.

I våras var jag på middag hos en god vän i Fjällbacka, Jonas. Han ärvde en liten rolig stol för många år sedan. Så nu har min rumpa tack vare stolens proveniens nästan snuddat vid Haile Selassis. Det var nämligen hans stol innan den hamnade hos Jonas. Det är inte utan att jag känner viss stolthet.

Nordostpassagen öppnar

Jag blir ambivalent. Visst är det bra att båttransporterna mellan Tyskland och Japan kortas med 8000 nautiska mil, ur ekonomisk och miljömässig synpunkt eftersom koldioxidutsläppen minskar. Men vad händer med de områden (både Nordväst- och Nordostpassagerna - dvs norra Canada och norra Ryssland) som nu för första gången någonsin i så fall börjar trafikeras frekvent? Vad händer med djurliv, vad kan den ökade rörelsemassan via svall orsaka med den redan ansträngda glaciärisen? Eller har det ingen påverkan alls?
Idag har ju trots allt de flesta rederier miljöpolicies gällande katalysatorer för utsläpp. Betyder det inte att miljöaspekten bara är en dimridå för att tjäna ännu mer pengar?
Nu handlar det om cirka 8 veckor per år. Det kanske inte påverkar alls. Eller så blir det en optimal plats för ryska kapare att implementera de somaliska piraternas affärsidéer. Nordostpassagen ligger ju trots allt i ett ännu mer perfekt läge än farvattnen mellan Öland och Gotland.