Bakterier har funnits i vår miljö i minst 3,5 miljarder år och kommer garanterat överleva långt efter att människan försvunnit från jordens yta. Men vi, Homo Sapiens Sapiens har triggat resistensen genom att överanvända antibiotika. Bakterier funkar så, de är evolutionssmarta, de drar nytta av köttdjursuppfödare, fiskodlare, jordbrukare och inte minst sjukvården. Björn Olsen använder uttrycket "promiskuöst" om användandet av antibiotika.
Men antibiotikan är också en framgångssaga, det är ett av få läkemedel som verkligen höjt vår livskvalitet och förlängt vår livslängd under de 70 år det funnits. Det vi ser nu är en dramatisk förändring, konstigt nog förutspådd, och en kollektiv skuld som era barn får betala. Lunginflammation, till exempel, blir dödlig. Blodförgiftning och andra infektioner blir lika farliga som före industrialieringens tid.
Forskningen har kort bäst-föredatum. Det vi såg igår gäller inte idag. Vi ska ligga ett steg före, och det gör vi inte. Björn Olsen menar att vi måste se ur nya perspektiv; först, den lilla mikromiljön - ett sjukhus - där en enda djurart (vi) vistas på en begränsad yta med högt antibiotikatryck. Sedan; samhället i stort, reningsverkets vatten som sprider ut helsyntetiska antibiotika i hav och vattendrag. Tills sist; det globala, det största och farligaste hotet, framförallt i utvecklingsländerna med trängsel och sanitära förhållanden som är bakteriestimulerande. På gott och ont sker antibiotikatillverkningen i billiga produktionsländer som Indien och Kina. Fabrikernas spillvatten forslas vidare utan reningsteknik. Nedströms vissa utsatta floder har vattnet så höga koncentrationer att det är terapeutiskt - det vill säga, man kan dricka flodvattnet och få i sig tillräckligt med antibiotika för att läka sin urinvägsinfektion eller vad det nu kan vara.
Enligt Björn Olsen är det den sammanhållna bilden som saknas i dagens debatt. Det känns också än mer aktuellt eftersom man i dagarna diskuterar piratkopiering av patenterade mediciner. But, that´s something completely different, utom sett ur det etiska perspektivet.
Vad händer då när vilda djur, tama djur, människor och resistenta bakterier vandrar fram och tillbaka mellan varandra? Bakterierna plockar upp en ny resistensmekanism och pendlar, inväntar.... Det ligger mindre än en generation framför oss. Sjukdomar som inte går att behandla är redan här, men nästa steg? Den biologiska mångfalden? Hur långt kan vi tänja på moder jords självhelande förmåga?
Det för mig osannolika är att alla verkar medvetna. Så var finns enigheten kring att lösa problemet? Björn Olsen frågar sig om det måste dö en kändis i sjukdom orsakad av multiresistenta bakterier för att ge tillståndet ett ansikte. Han söker en form av överstatligt ingripande med tydliga direktiv. Begränsning av användandet räcker inte, förloppet skenar redan. Däremot finns det både befintliga reningssystem och pågående forskning om bland annat UV-strålning som förstör antibiotikaresterna. Exportera den tekniken till utvecklingsländerna, menar Björn Olsen.Problemet är att den forskning som inte sker på universiteten oftast är kopplad till läkemedelsföretagen och riskkapitalbolagen. Så till syvene och sidst är det den globala ekonomispiralen som snurrar. (Det här sa inte den kloke Björn, det var jag som passade på att känga till den kommersiella Kraften.)
Tänk vågskålar i balans. Varför är steget till förnekelse så kort i vår kultur; att det vi inte ser, det finns inte. Att när jag är död så betyder ändå ingenting någonting längre. Men bakterierna, de kommer att dansa både funky chicken och hambo på ödelagda kemifabriksgolv. Trust me.
